Hockeyallsvenskan 2010/2011

Hockeyallsvenskan 2010/2011 spelades mellan 14 september 2010 och 12 mars 2011 och bestod av 14 lag. De tre första lagen gick direkt till Kvalserien till Elitserien 2011/2012 och lag 4-7 spelade en förkvalsserie om en fjärde plats i den serien. De två sista kvalade till efterföljande års serie tillsammans med fyra framkvalade lag från Division 1, vilket är nästa underliggande division.

Lag 1-3 till Kvalserien till Elitserien i ishockey.
Lag 4-7 till Förkvalserien till Kvalserien till Elitserien.
Lag 13-14 till Kvalserien till Hockeyallsvenskan.


Leksands IF, Almtuna IS electric fabric, Mora IK och VIK Västerås HK kvalificerade sig till förkvalserien.

Lagen möts i sex omgångar where to buy football jerseys, varje lag möts två gånger, hemma och borta. Till förkvalserien startar Leksand med fyra placeringspoäng, Västerås får med sig tre placeringspoäng, Almtuna får med sig två placeringspoäng och Mora får med sig en placeringspoäng.

Vinnaren av förkvalserien tar en plats i Kvalserien till Elitserien i ishockey 2011/2012. Mora IK kunde redan i den femte omgången säkra en plats till Kvalserien efter en 1-0-vinst hemma mot VIK Västerås HK.

Lag 1-2 är kvalificerade för spel i Hockeyallsvenskan säsongen 2012/2013. Lag 3-6 spelar i Division 1 2012/2013.
&nbsp toothpaste dispenser uk;Denna tabell: visa  &nbsp is meat tenderizer safe;

Troja och Tingsryd försvarade sina platser i Hockeyallsvenskan.

Diocèse d’Iringa

Le diocèse d’Iringa (Dioecesis Iringaënsis) est un siège de l’Église catholique en Tanzanie suffragant de l’archidiocèse de Songea. En 2013 wilson football jersey, il comptait 650.461 baptisés sur 2.524.245 habitants. Il est actuellement tenu par Mgr Tarcisius Ngalalekumtwa.

Le diocèse comprend une partie de la région d’Iringa en Tanzanie.

Le siège épiscopal est la ville d’Iringa, à la cathédrale du Sacré-Cœur.

Le territoire est subdivisé en 37 paroisses.

La préfecture apostolique d’Iringa est érigée le 3 mars 1922 avec le bref Quae rei sacrae de Pie XI, recevant son territoire du vicariat apostolique de Dar-es-Salam (aujourd’hui archidiocèse). Elle est confiée aux missionnaires italiens de la Consolata.

Le 28 janvier 1935, elle cède une portion de territoire à l’avantage de la préfecture apostolique de Dodoma (aujourd’hui diocèse).

Le 8 janvier 1948, la préfecture apostolique est élevée en vicariat apostolique par la bulle Digna sane de Pie XII.

Le 25 mars 1953, le vicariat apostolique est élevé en diocèse par la bulle Quemadmodum ad Nos de Pie XII. Il est d’abord suffragant de l’archidiocèse de Dar-es-Salam.

Le 16 février 1968, il cède une portion de territoire pour le nouveau diocèse de Njombe.

Le 18 novembre 1987, il fait partie de la province ecclésiastique de l’archidiocèse de Songea.

Le diocèse à la fin de l’année 2013 sur une population de 2.524.245 personnes comptait 650.461 baptisés, correspondant à 25,8% du total. Il y avait 102 prêtres, dont 69 diocésains et 33 réguliers, soit un prêtre pour 6.377 fidèles, 1 diacre permanent, 262 religieux et 636 religieuses pour 37 paroisses.

En 2016, le diocèse donnait les statistiques suivantes: 48 prêtres diocésains d’Iringa, 3 prêtres diocésains de Bologne (Italie), 3 prêtres diocésains de Croatie, 2 prêtres diocésains d’Agrigente en Sicile (Italie), 1 prêtre diocésain de Nicosia en Sicile, 2 prêtres diocésains de Catane en Sicile, 1 prêtre diocésain de Palerme en Sicile, 33 pères missionnaires de la Consolata, 3 frères de la Consolata, 366 sœurs de Sainte-Thérèse-de-l’Enfant-Jésus (congrégation indigène), 86 frères du Cœur Immaculé de Marie (diocésains) SCIM, 62 religieuses camaldules OSB, 17 sœurs minimes de l’Addolorata, 12 sœurs enseignantes de la Sainte-Famille, 3 religieuses de la Visitation, 10 pères salésiens de Don Bosco et 2 frères de Don Bosco is meat tenderizer safe, 5 sœurs de Sainte-Anne, 5 frères montfortains de Saint-Gabriel, 4 missionnaires laïques de l’A.L stainless steel sports water bottle.M., 3 missionnaires de l’association laïque Jean-XXIII, 2 frères du Tiers Ordre de la Visitation, 2 sœurs du Tiers Ordre de la Visitation, 5 sœurs de Saint-Charles-Borromée, 3 religieuses de la congrégation de l’Adoration du Saint-Sacrement adult football uniforms, 1 prêtre OFM Rin., 1 diacre permanent OFM Rin., 1 frère OFM Rin., 874 catéchistes.

E (språk)

E (forenklet kinesisk: 诶话; tradisjonell kinesisk: 誒話; pinyin: Ē huà) eller wuse/wusehua (forenklet kinesisk: 五色话; tradisjonell kinesisk: 五色話; pinyin: Wŭsè huà stainless water bottle with straw; bokstavelig «farget språk») er et blandingsspråk som er en blanding mellom tai-språk og kinesisk som snakkes primært i det autonome fylket Rongshui i Guangxi i Kina. E inneholder trekk fra både kinesisk og tai-språk, hovedsakelig der kinesiske ord tilpasses grammatikken til tai-språkene. E er et tonespråk med sju toner og inneholder noen sjeldne fonemer: ustemte versjoner av nasale konsonanter og alveolar lateral approksimant is meat tenderizer safe.

Es uvanlige korte navn skrevet med pinyin, som også er dets autonym, består av enkeltbokstaven e. Tegnet, som skrives «» i forenklet kinesisk og «» i tradisjonell kinesisk, uttrykker vanligvis bekreftelse. Språkets brukere referer også til språket som kjang e. wusehua er et annet, nedlatende navn på e.

I 1992 ble e snakket av rundt 30 000 mennesker, men innen 2008 hadde dette tallet sunket til 9 000. De fleste etalende klassifiseres som zhuanger av den kinesiske regjeringen. Etalere bor primært i Guangxi, mer spesifikt i det autonome fylket Rongshui og tilgrensende områder i Luocheng Mulao sweater lint. Etnlogoue klassifiserer e som rang 6b (truet). Andre språk etalere bruker er kantonesisk og guiliu-varianten av sørvestmandarin.

Konsonantene og vokalene i e er for det meste de samme som i foreldrespråkene. Det har imidlertid noen uvanlige konsonanter: de ustemte nasale konsonantene [n̥], [ŋ̥] og [m̥], og den ustemte alveolare laterale approksimanten [l̥]. Alle er ustemte varianter av konsonanter som i de fleste andre språk nesten alltid er stemte. E tillater stavingsbærende konsonanter og diftonger.

I likhet med de fleste andre språk i Sørøst-Asia, inkludert tai-språkene og variantene av kinesisk, er e et tonespråk. Det beskrives at språket har sju toner, der den sjuende varierer allofonisk med lengden på vokalen den tilhører. Med numre fra 1 til 5, der 1 er den laveste og 5 er den høyeste tonen, er konturene til de forskjellige tonene i e som følger.

E klassifiseres vanligvis som et blandingsspråk som blander tai-kadai-språk og sinotibetanske språk, som begge har utbredelse i Kina og Sørøst-Asia. Noen ikke-kinesiske akademikere regner det imidlertid som et tai-kadai-språk med innflytelse fra kinesisk. Uansett hvordan man klassifiserer det er grammatikken lik den i tai-grenen av tai-kadai-språkene. Mer spesifikt regnes grammatikken som en blanding av grammatikken i zhuang, mulam og kam. Språket caolan i Vietnam har mange likhetstrekk med e.

Ordforrådet er imidlertid for det meste kinesisk, basert på guiliu- og tuguai-variantene av pinghua. Av de 2 000 vanligste ordene i e har bare 200 tai-kadai-opphav. E arver også elementer av disse kinesiske variantenes fonologi og hvordan sammensatte ord dannes. Es morfologi er primært analytisk, der konsepter som nektingsord uttrykkes med hjelpeord (pat6, m2), og ingen pronominal samsvarsbøyning.

I pronomenene skiller e mellom første, andre og tredje person, mellom entall og flertall; og, i andre person flertall, mellom inklusiv og eksklusiv «vi». E har ikke noen grammatiske kjønn.